mittemellan

Jag har fått nog av hans totala tystnad mot mig. Han grubblar, jag vet, men det blir inte enklare för mig att vara helt utestängd från hans värld för det. Jag tänker ju på honom dag och natt och önskar bara att hans läppar var två milimeter från mina!

Jag sms:ar - han svarar inte.

Jag ringer - han svarar inte.

Jag skriver ett långt mail om vad jag känner och hur jag vill att allt ska vara och att jag tror att vi tillsammans kan lösa hela livet. Det gav verkan. Han läste men lyckades inte formulera något bra svar tillbaka så vi ska träffas och prata igenom allting imorgon. På hans initiativ.

Nu undrar jag bara vad han ska säga.

Drömscenariot är att han säger att han har varit dum i huvudet och inte förrän nu insett att det är mig han vill vara med. Vi bestämmer oss för att satsa ordentligt och göra detta officiellt och så firar vi nyår tillsammans.

Det värsta han kan säga är att han tycker om mig men har bestämt sig för att ge sitt en gång kraschade äktenskap en andra chans. Så tackar han för tiden med mig och mitt tålamod och jag gråter mig igenom nyårsnatten med fyrverkerier i bakgrunden.

Det han antagligen kommer säga och som lämnar allt totalt intetsägande är att han har starka känslor för mig och inte vill förlora mig samtidigt som han även känner för sitt ex och fortfarande funderar på om de ska pallra sig upp den där stigen igen. Vad gör jag då? Ett till långt mail? Hur ska jag komma över honom isåfall?

Han kan ju också välja alternativ 4 som innebär att han bryter med både mig och exet. Det vore synd.

Fortsättning följer............ om han inte backar ur imorgon. Undrar om jag ska kyssa honom när han kommer eller ska jag låta bli? Ska jag bara göra det jag känner för eller ska jag tänka mig för?