mittemellan

Hej.

Det är mitt i natten och jag ska upp tidigt imorgon bitti. Inte fan bryr sig hjärnan eller kroppen om det. Jag kan bara tänka på dig och hur fin du är. Ville bara att du skulle veta det.



Hej.

Klockan börjar bli mycket och jag känner mig stressad inför morgondagen. Önskar att du var här och höll mig i din famn tills jag somnat. Jag skulle kunna vila i dig och vakna upp pigg och fräsch till min fredag. Men du är inte här och jag fattar inte varför. Tänker du som jag? Är det här fel? Ska vi egentligen vara tillsammans just nu?



Hej.

Klockan är snart ett men mina ögonlock vill inte trilla ner för då kanske jag missar några timmars tänkande på dig. Det är det som jag har kvar nu: TÄNKANDE. Du är inte på väg hit i bil. Du ringer inte mig stup i kvarten. Du är inte så nära så att jag kan springa till dig. Du är inte här. Jag kan bara tänka på dig och hur jag redan saknar dig.


Hej.

För helvete! Hur faaan fick hon dig att börja tveka??? Hon är ju inte snäll mot dig! Varför funderar du på att kanske börja om? Fan fan fan, ser du inte hur jag glänser och strålar rakt framför dig???? Jag är ju din! Du ska bara klicka acceptera och så kan vi starta vårt fantastiska liv!!! Jävlaaaar!!!


Hej.

Du är en man som jag skulle kunna tänka mig att inleda ett seriöst förhållande med. Ett sånt där man inte är rädd för stupet om man råkar gå lite i förväg ibland. Ett sånt där man plötsligt tänker sig samman med den andre och blir ett. Ett sånt där som jag hatar hos andra; man talar liksom ihop när man pratar med andra. Det finns ett jag men det är inbäddat i ett vi. Ett sånt förhållande vill jag ha med dig.


Hej.

Jag vill älska med dig nu och göra allt bra igen. Det är väl lösningen? Det är i alla fall enklare än att du ska komma fram till något slags konsensus med dig själv och dina olika sidospår. Jag tar av mig mina kläder nu och väntar på att du ska kyssa mig som du alltid kysser mig. Kom med din värme och ge mig av din trygghet! Jag längtar ju efter dig. Som fan.