mittemellan

Jag funderade inte så mycket på det som hänt mellan oss på kvällen. Kände att det var skönt att ha träffat honom och haft så bra sex. Det här skulle bli bra.

Måndagen efter kunde jag inte få honom ur skallen. Jag förstod inte. Så här skulle jag ju inte känna! Eller? Tänkte jag på hans kropp och hans händer som tog hand om min lust så väl? Tänkte jag på honom som person? Jag försökte vifta bort alla komplicerade tankar men han stannade ändå kvar i bakgrunden.

Han ringde mig på kvällen. Vi pratade om allt och ingenting. Hans jobb, min dag, hans barn, mitt kvällsrep, hans bil, min morgondag...

Han ringde mig kvällen därpå. Vi pratade fortfarande inte om någonting speciellt. Det kändes bra. Jag ville prata med honom om allt och ingenting.

Han ringde mig kväll nummer tre också. Samma konversation. Jag hade längtat efter hans samtal.

Jag tänkte att jag är på den säkra sidan. Jag har inte fler känslor än jag bör. Jag klarar mig hel ur det här. Han vill säkert bara ha ett kravlöst sexförhållande men med lite intellektuellt utbyte inkluderat. En vuxen människa att prata med. Det är väl okej?

På fredagen sms:ade han mig. Vi skulle ses för att fika hemma hos mig om en timme. Jag var överlycklig. Äntligen skulle jag få känna honom i min famn! Vi fikade och älskade oss igenom eftermiddagen.