Vecka 2
Vi skulle ses på måndagkvällen. Han hade barnfri vecka. Jag försökte få tag i honom men utan framgång. Tänkte att nu, nu har han funderat och bestämt sig för att vi inte ska ses mer. Tack och hej tänkte jag. Jävlar. Fan att jag skulle luras in i detta. Hur dum får man blir?
Han sms:ade mig på jobbet efter några timmar och sa att han inte kunde komma. Något hade hänt.
Vi talades vid på kvällen och det var nåt bråk med hans exfru. Han var inte på humör och jag förstod. Kanske lika bra. Deras uppbrott är så nytt och jag vill bara vara den där personen som gör honom glad, inte den som ställer krav och får honom att känna skuldkänslor. Så jag förstod. Och det gör jag verkligen.
Vi skulle ses på onsdagskvällen. Han hade barnfri vecka. Jag försökte få tag i honom men utan framgång. Än en gång blev jag misstänksam. Vad hade hänt nu? Vill han inte ses mer? Då fick jag ett sms. Han förklarade att han inte var redo för ett förhållande och att jag var så fin att han inte visste vad han skulle göra. Han vågar inte släppa fram sina känslor. Han måste få tänka.
Jaha. Där var det. Det går att tolka på två olika sätt:
1) Han menar det han säger. Han känner att känslorna drar iväg och att han inte har kontroll. Han känner sig inte färdig med sitt gamla liv och därför inte redo att starta upp ett nytt. Han höll på att bli kär i en ny.
2) Han menar inte det han säger. Han har kommit på att han egentligen inte gillar mig och att det räckte med två sextillfällen för att få ut det som fanns i mig. Han har kommit på en fin ursäkt till att lösa upp den lilla patetiska relation vi börjat på.
Jag blev kall. Jag ringde honom när jag kom hem. Vi pratade om oss. Det var tolkningsalternativ 1 som var det rätta. Tack och lov. Efter att han förklarat sig sa jag min sanning. Jag vill börja med att ses när vi båda är lediga och villiga. Jag vill göra saker med honom som får oss att må bra. Jag vill skratta, gå på bio, dricka vin, spela kort, älska, kramas, lösa korsord, gå på museum och vad som helst annat med honom. Jag vill inte prata om de där tunga och seriösa sakerna som genast lägger sordin på allt man äger och har tillsammans. Jag vill ta det lugnt och se var det leder. Vi var överens om det.
Jag var lite lättad. Lite.
Han sms:ade mig på jobbet efter några timmar och sa att han inte kunde komma. Något hade hänt.
Vi talades vid på kvällen och det var nåt bråk med hans exfru. Han var inte på humör och jag förstod. Kanske lika bra. Deras uppbrott är så nytt och jag vill bara vara den där personen som gör honom glad, inte den som ställer krav och får honom att känna skuldkänslor. Så jag förstod. Och det gör jag verkligen.
Vi skulle ses på onsdagskvällen. Han hade barnfri vecka. Jag försökte få tag i honom men utan framgång. Än en gång blev jag misstänksam. Vad hade hänt nu? Vill han inte ses mer? Då fick jag ett sms. Han förklarade att han inte var redo för ett förhållande och att jag var så fin att han inte visste vad han skulle göra. Han vågar inte släppa fram sina känslor. Han måste få tänka.
Jaha. Där var det. Det går att tolka på två olika sätt:
1) Han menar det han säger. Han känner att känslorna drar iväg och att han inte har kontroll. Han känner sig inte färdig med sitt gamla liv och därför inte redo att starta upp ett nytt. Han höll på att bli kär i en ny.
2) Han menar inte det han säger. Han har kommit på att han egentligen inte gillar mig och att det räckte med två sextillfällen för att få ut det som fanns i mig. Han har kommit på en fin ursäkt till att lösa upp den lilla patetiska relation vi börjat på.
Jag blev kall. Jag ringde honom när jag kom hem. Vi pratade om oss. Det var tolkningsalternativ 1 som var det rätta. Tack och lov. Efter att han förklarat sig sa jag min sanning. Jag vill börja med att ses när vi båda är lediga och villiga. Jag vill göra saker med honom som får oss att må bra. Jag vill skratta, gå på bio, dricka vin, spela kort, älska, kramas, lösa korsord, gå på museum och vad som helst annat med honom. Jag vill inte prata om de där tunga och seriösa sakerna som genast lägger sordin på allt man äger och har tillsammans. Jag vill ta det lugnt och se var det leder. Vi var överens om det.
Jag var lite lättad. Lite.
Kommentarer
Trackback
