mittemellan

Varför känner jag ingenting? Jag får nästan bestämma mig för att tänka på honom för det kommer inte lika naturligt som innan. Klart att han är med mig konstant fortfarande men på ett mindre framträdanade sätt.

Jag kände mig lättad på något konstigt sätt efter att vi pratat härom dagen. Som att jag fått svar på mina frågor eller som vi fått ett avslut som båda kommit överens om. Jag blev inte ledsen. Känner mig liksom likgiltig. Vi ska ligga lågt. Vad betyder det? Han verkar vilja fortsätta ses då och då men som vänner. Vad kan vi vara för slags vänner egentligen? Jag kommer bara att längta efter hans läppar och ha svårt att hålla händerna i styr. Kommer han att tänka samma sak? Eller är det meningen att vi ska vara vänner som har sex? Det var ju planen från början men det fungerade ju inte som vi nu tydligt ser. Ett platoniskt förhållande alltså?

Om han ska fundera ut vad han vill med sitt ex; ska jag hålla mig undan och inte visa att jag finns för att göra det hela enklare för honom? Men tänk om han glömmer mig då? Om jag håller mig framme och pockar på uppmärksamhet; kommer han aldrig till klarhet då? Var är vägen ut? Hur fan kom jag in? Vet inte om jag ska ta höger eller vänster.

Jag vet att jag bara vill hans bästa. Han har redan blivit någon som jag håller mycket av och önskar allt gott. Det gör ont i mig när han mår dåligt. Det här är meant to be. Varför har jag annars fått de här känslorna så oerhört snabbt?